Hoppning.

Efter jag varit hos sjukgymnasten på morgonen kände jag inte av min rygg alls. Låter väl bra? Jo förutom att skälet till detta var för att den domnade bort av allt smärta efter ett tag. Mindre kul var det när jag kände av ryggen igen, för då kändes den klart och tydligt.. 
 
Var i stallet vid 11 och träffade fotografen. Vannis var en riktigt surtant. Hon blir så osäker mot nytt folk och helst män, hon "försvarar" sig själv genom att låtsas vara agressiv helt enkelt. Helst ska man ju bara ignorera henne men är ju svårt då det är hon som ska fotas. Han fick ge henne lite godis och sedan stå med godis påsen. Hipsvips så blev han Vannis nya bästa vän, gotta love hästgodis ;)
     Han fotade mycket bilder medan jag gjorde iordning henne. Efter ett tag hade inte Vannis längre fokus på godiset eller att vara grinig utan fokusen låg på kameran. Det var ju massa olika objektiv och oj så spännande. Man måste nosa på allt, helst kolla ifall det går att äta - man vet ju aldrig!
 
Red fram ganska snabbt så vi skulle hinna fota. Vannis var otroligt taggad och skritt fanns inte med på världskartan i vanlig ordning. Studsa fram som en känguru(hennes nya favorit) var däremot väldigt populär idag. Skellefteå Kommun hindret var framställt som en oxer i mitten av manegen. Försökte tänka på att inte galoppera så mycket i onödan utan hoppade och gjorde sedan halt och skrittade ett tag. Eller försöka skritta iallfall, vi studsade mest bara runt.
        Tog ett tag innan han fått de bilder han behövde. Vinklar hit, vinklar dit, ljus här och ljus där ja ni hajjar. Hoppade fram med några bommar på marken och höjde upp eftersom. Hon hoppar så slarvigt och fult när det är lågt så höjde till 110cm och hoppade det några gånger. Var väldigt bra för mig och Vannis att bara rulla på det och få lite självförtroende, trots att jag höll på att skita i brallan när jag red upp mot det.Varför ser tävlingshinder så jäääkla mycket högre ut än vanliga träningshinder?
 
Red ett tag efter vi hoppat och fotografen farit. Vannis var riktigt fin och många pusselbitar föll på plats idag faktiskt. Bara nöta vidare! Min rygg har nu checkat ut ett tag framöver dock. Tur Jossan rider gulan imorrn så ryggstackarn får vila lite innan den ger upp helt.
 
Älskade fulsöta filur<3
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0