http://agneszedig.blogg.se/

Tycker bara om Cotten mer och mer för varje dag. Han är såå go! Dock vet jag inte riktigt var den plötsliga kondisen och energin kom ifrån.. Han är alltid väldigt pigg när man börjar rida men efter ett tag blir han ganska trött - inte längre. Och såhär pigg har han inte varit haha. När jag skrittade fram i fredags fanns inte skritt med på världskartan. Han taktade och travade hela tiden. Dessutom höll han faktiskt på att kasta av mig tre gånger! Han tvär vände och brallade som tusan haha. Pigg och framåt under hela ridpasset. Igår när jag var ute och promenerade skuttade han fram och småtravade hela tiden. Samma visa även idag när jag red ut. Han bjöd på några sjuhelvetes bakutsparkar när vi galopperade! Måste vara kylan som gett honom damp. Jag klagar dock inte, jag älskar det haha!!

 

Har även passat på att låta honom plumsa i djupsnön. Vi for ut tillsammans med Klara och Shana för ett tag sedan och plumsade i djupsnö. I torsdags longerade jag honom på hoppbanan där det är massor med snö. Räcker med max 10 minuter för det är himla bra träning(för mig också hehe...). 

 

Till veckan ska jag prova rida över lite bommar. Går det bra ska jag nog prova hoppa något litet kryss på fredag. Sen är det väl även tänkt att han ska få löshoppa snart igen. Det gjorde han med bravur sist och vi fick oss en liten chock över hans teknik faktiskt. Jäääklar så bra han kommer bli! Tänkt bara när han får bygga ordentligt med muskler och när man får börja finslipa på tekniken. Är ju ett tag bort men jag är så taggad på vad framtiden har att erbjuda.

 

•Torsdag: Vila.

•Fredag: Löshoppning.

•Lördag: Busa löst i manegen.

•Söndag: Pass i ridhuset ev. ute.

 

Nu har det ju tyvärr kommit massor med snö och Cotten har inga broddar än. Han får det först 11 November. Tyvärr kommer det nog bli mycket inomhus för honom fram tills dess.. Vi ska se till att busa massor löst i manegen alltså löslongering, följa john, trickträning osv. Det tycker han är så himla roligt! Det viktigaste är att han ska tycka allt är roligt. Så fort jag hämtar honom i hagen ska han veta att det händer något roligt. 

 

Jag har under mina år som ryttare hjälpt till med många unghästar men Cotten är ju min första egna. Utbilade ju iofs Passe själv dock så var han 19 år när jag började med honom och jag tycker största skillnaden är hanteringen. Med Vannis och även mina andra hästar kunde man ju göra lite hur som helst, lämna henne lös, lämna boxdörren öppen, gå överallt med musik i öronen osv, ni fattar poängen hoppas jag. Med Cotten måste jag verkligen tänka efter innan jag bara gör något. Nu har jag ändå lärt mig men till en början var det lite trixigt. Nu är han ju stencool men är ändå en viss skillnad. En ganska stor skillnad ändå. Allt jag gör nu kommer ju påverka hur Cotten blir som häst i framtiden. Väldigt roligt men lite läskigt ändå. Sen är det många i stallet som har åsikter vilket man såklart räknar med. Mina föräldrar är hästvana och haft egna unghästar och dessutom har jag massor med rutinderade människor omkring mig jag kan fråga om hjälp. Det absolut viktigaste är att våga ta hjälp! Jag skulle aldrig skaffa en unghäst om jag inte trodde jag skulle klara av det. Mina föräldrar hade heller inte låtit mig göra det!

 

Jag frågar alltid mina föräldrar vad dom tycker och vi bollar tankar med varandra. Det som är lite svårt är att jag helst inte rider själv utan till en början vill jag ha mina föräldrar med. Mycket är ju en säkerhetsfråga då han trots allt bara är tre år! Men mest för att jag inte vill göra något fel som jag kanske inte märker men som märks från marken och ni förstår. Problemet är dock att mina föräldrar inte har tid att vara med mig i stallet varje dag även om dom vill. Det är något som är väldigt nytt för mig. Jag fick min första ponny  när jag var sex år och jag har under hela tiden varit väldigt självständig. For till stallet och red själv redan när jag var sju år, skötte mycket av stallsysslorna själv. Nu är jag noga med att meddela när jag ska rida, vart jag ska rida och sedan meddelar när jag är tillbaka så dom vet att allt gått bra. Har jag aldrig gjort innan. 

 

Så till er alla som undrar om jag får hjälp med Cotten, om jag rider honom själv osv här har ni ett litet flummigt svar på hur det ser ut :) Har ni frågor så är det fritt fram att fråga! Vi kommer ju såklart börja träna för tränare också så småningom men vi tar en sak i taget. Nu ska vi lära känna varandra först! Han rids dessutom bara tre, max fyra gånger i veckan. Förutom det jobbar vi massor från marken. Nyckeln till framgång är enligt mig ett starkt band med sin häst. 

 

 

Allt går fortsatt framåt med Cottisen. Nu har han tuffat till sig och går fram överallt i stallet. Jag tycker bara om honom mer och mer för varje dag. Jag kan inte förstå att jag har sådan tur med hästar. Han är min femte häst och har helt klart stora skor att fylla men än så länge har han verkligen inte gjort mig besviken!

 

Har hunnit rida tre gånger efter sist jag uppdaterade. Debuten i nya manegen var inga som helst problem. Lite läskigt men han skötte sig så bra. Sedan fick han vila från ridning hela helgen. I måndags red jag i nya igen, var tänkt jag skulle rida ut men hann blir mörkt och hade ingen som kunde följa med. Han må vara tre år men man får en otrolig känsla på hans rygg! Dock har han så tjock päls så är rätt varmt för honom. Blir väldigt korta pass för vill absolut inte det ska bli för jobbigt för honom. Man känner att han har en sån jäkla energi i början men den försvinner ganska snabbt då han blir så svettig. Sen är det såklart en muskelfråga också. Men jag avslutar alltid passen då han har energi kvar och tycker det är roligt!

 

Igår red jag ut. Hade ingen som kunde följa med då heller men vill helst bara att han ska gå inne eller på banan max 2 gånger i veckan, helst bara en, så bestämde mig att fara ut ändå. Han var väldigt pigg och i galoppen bjöd han på massor av bus till och med! Bocka kan han helt klart. Men att jag har världens coolaste tre-åring är så sant som det är sagt. Han går fram överallt och var helcool. Pigg såklart men inte alls stressad trots att vi var helt själva. Inte alls så att han tvärvänder eller hoppar till för saker. Han stannar, kollar läget och sen så går han framåt igen som ingenting. Han är utan tvekan mer chill i skogen än en viss Vannis,13 år gammal haha!

 

Idag ska han ut på promenad och imorgon får han vila helt för då ska jag och hälsa på Vannis!!! Åhh vad jag längtar tills jag får pussa på min prinsessa igen!! Saknar henne såå mycket.