http://agneszedig.blogg.se/

Kan ni gissa vad jag just gjorde? Jag tappade min Iphone 6 i toan..

Hade den i framfickan på min hoodie medan jag skulle försöka rensa hårborsten från hår. Har en otroligt fobi för hårstrån(konstigt jag vet) så ryckte till för tyckte det var så äckligt och plopp sa det bara så låg telefonen i toan.. Hann ta upp den direkt så den kommer förhoppningsvis överleva. Den ligger i en påse ris bredvid elementet nu så jag hoppas från djupet av mitt hjärta den överlever detta. Är tredje telefonen jag förstör detta år annars och skulle svida lite att behöva köpa en ny..

 

Jaja nog om mitt otroligt misslyckade telefon-liv. Igår red jag ut och skrittade i två timmar. Före det stod jag och borstade henne, klippte hovskägget och annat trim i kanske 1,5 timme. Jag hade utsläpp så var där rätt tidigt och var ingen annan där. Vannis var så mysig och njöt verkligen av att bli ompysslad och även att det var så lugnt i stallet ska jag tro. Hon tyckte också det var väldigt mysigt att få komma ut. Lite smått missnöjd över det faktum att det var enbart skritt som gällde. Men vi hade det så gosigt ändå. Älskar att bara sitta och skritta med musik i öronen. Är så avslappnande och man får tid och tänka på mycket. Eller avslappnande till viss del iallafall, Vannis har ju en tendens att vara lite studsig haha.

 

Idag fick hon vila då jag hade sån huvudvärk. Jossan hann inte rida idag så hon tar henne på torsdag istället. Jag borstade och myste med henne istället. Allt blir som bättre när jag får träffa Vannis, hon får mig alltid på så bra humör. Tog väldigt söta bilder på henne också som jag tyvärr inte kan visa då min älskade mobil ligger i en påse ris.. ÅHHH så surt. Haha vet inte riktigt om jag ska skratta eller gråta. Får bli en blandning av båda helt enkelt..

 

Idag var det ju dags för glögghoppet. Vannis var väldigt taggad och blev ganska stark när jag red och hoppade fram. Det släppte lite då hon fått röra sig lite men hon var fortfarande väldigt het och på, inget dålig så länge jag har kontroll så att säga. I 70-klassen kom vinnarskallen fram lite väl mycket och var inte så att jag höll tillbaka i omhoppningen haha ;) Vannis var med på noterna och tyckte det var jäkligt kul att få göra det vi älskar mest igen! När vi gått i mål så bjöd  hon på några bakut sparkar och var då så stolt över sig själv. Som om inte det var nog fick hon göra något annat som hon älskar otroligt mycket - att leda ärevarvet med en gulblå rosett! Trots att det inte var några hisgliga höjder(som tur spelar höjden ingen roll.) var det så himla kul att bara få hoppa en hel bana igen. Dock måste jag fasiken träna upp min kodis, kunde ju inte andas efteråt haha..

 

I den andra klassen som var 80cm så sparade jag lite mer på henne. Inga snäva svängar i omhoppningen. Red långa vägar så hon fick kolla på hindrena och träna lite på det här att hon ska vänta på mig. Hon har ju en tendens att sticka lite så fort hon ser ett hinder. Det fick hon inte göra idag. Gäsp sa Vannis och spexade till det lite med att göra fyra stycken byten i varje mellan hinder 5 och 6, inga fula byten heller. Märkte dom knappt förrän jag kollade på filmen. Dressyrponny kanske? ;)
  Hon var lite osäker idag faktiskt. Hon tvekade lite på hindrena i början men så fort jag la på skänkeln och peppade henne hoppade hon jätte fint.Mot slutet av banan tvekade hon inte alls utan hoppade utan att blinka. Hon har tappat en hel del självförtroende tror jag och sen är vi ju ringrostiga båda två. Men inte en bom har fallit och inte ett enda stopp på hela dagen. Bästa bästa busen, nu fortsätter vi såhär så kommer detta bli så bra igen!

  

Nedan har ni hennes fina galoppombyten, Klicka upp storskärm och kolla på hennes ben!
 haha knasponny.. 

Något jag tycker är väldigt viktigt att ha är inspiration och motivation. För mig går dom två hand i hand. När man är inspirerad och motiverad blir allt så mycket lättare, iallafall enligt mig. Kan tänka mig många håller med eller är jag helt ute och cyklar?
För min del så är motivationen som en bergodalbana(likaså denna sport haha), denna bergodalbana styrs helt enkelt på hur mina ridpass går. Det är ganska självklart att när ridpass efter ridpass går dåligt så tappar man en hel del motivation. Men när det går bra och man bara flyger över alla hinder, gör klockrena byten eller allt vad det nu kan vara - då ligger ju motivationen på topp!
    Inget känns omöjligt och ingen dröm är för stor. Men så från ingenstans går allt åt pipsvängen igen. Det är ju trots allt djur vi håller på med. De kan lika väl som oss ha dåliga perioder och i denna sport är det inte bara vi som ska prestera på topp för att det ska funka. Men inte är det väl lika roligt att fara till stallet med inställningen att det kommer gå dåligt då det gjort det tidigare pass än när hästen gått som en klocka pass efter pass? 

Det som är viktigt för mig i de stunder då allt känns hopplöst är att hitta inspiration. Inspiration att fortsätta jobba och tänka framåt, inte fastna i allt det dåliga och få en dålig inställning. För ändrar man inte sin inställning kommer det aldrig gå bättre, det handlar så mycket om inställningen! Alla har vi svackor och även om det för stunden känns hopplöst blir det alltid bättre om man bara inte ger upp. Man måste ändra inställning från "det går inte" till "det ska gå". Det är ju en jäkla sport vi håller på med och det gäller bara att vara ännu jäkligare. Det är inte alltid lätt när inget riktigt går som det ska. För om man inte har någon inspiration, motivation, drömmar eller mål har man ju inget att kämpa för, eller?
   När min motivation är i botten brukar jag försöka se på tex. ryttareliten, läsa bloggar som inspirerar mig, lyssna på olika låtar, läsa quotes och mycket mer. Att kolla på ryttareliten eller läsa bloggar och få se/läsa om folk som tagit sig upp till toppen är så inspirerande för mig. Det ger mig en kick att fortsätta tänka framåt. Har även många låtar som verkligen peppar mig och får mig i det där "nu jäklar "-mode och ger mig en hel del fighting spirit.

 

Nått som även är viktigt för mig är att ha mål och drömmar. Att drömma stort är det verkligen inget fel med och det måste man ju få göra. Min dröm är ju att rida SM eller på SIHS, men det är ju bara ett drömmål och dom är också viktiga att ha.

    Det är med att sätta upp mål är lite klurigt ändå. Om jag skulle sätta upp skyhöga mål som i stort sätt är omöjliga eller tar flera år att förverkliga skulle jag hinna tappa all motivation på vägen. Då är det bra med att ha lite mindre mål att klara på vägen. Om nu mitt mål är att hoppa MVSA kan det ju vara bra att ha mindre mål på vägen. Som att dubbelnolla LB men bra känsla eller LA och att sedan kvala MSV osv. När man klarat något av delmålen är det ju en vinst bara det vilket ger en otroligt motivation att fortsätta kämpa mot slutmålet så att säga.

 

Ojoj vilket tjorvigt inlägg detta blev, men är ingen stjärna på att uttrycka mig och verkligen inte i text. Kort och gott gäller det bara att blicka framåt. Om ridpasset igår gick förjävligt - skit i det, släppt de och gå vidare. Det kommer inget gott utav att älta problemet en länger tid. Se någon bra dokumentär eller liknande som ger dig inspiration och ladda om batterierna. Fokusera på dina mål och drömmar och ta nya tag! 

 

 

Igår var framridningen inge vidare. Det var bokstavligt talat kaos i ridhuset. Vi var nio stycke som red där. Alla skötte sig snyggt och ingen var i vägen men både jag och Vannis blev lite stressade av alla hästar.Blev mest att stå stilla tills det lugnat ner sig lite. Vannis var väldigt studsig och springig. Orkade inte lägga så mycket fokus på det eller var hon hade sitt huvud. Fokuserade mest på att hon inte skulle dra iväg med mig  så fort jag galopperade haha..

 

När vi väl började hoppa blev hon väldigt stark men mer fokuserad. Hon väntade fint på mig och kastade sig inte före. Hoppade någon gång på ett räcke bara lite fram och tillbaka. Efter det hoppade jag en oxer. Så fort Fanny höjde lite tappade jag ridningen helt. Tycker det kändes högt även fast det kanske inte alls var speciellt högt haha. Så innan hindret blev jag stum och släppte allt så Vannis fick sköta det själv. Det fixar jag säger gulan och hoppar av flera meter framför. När jag väl hade lite is i magen hoppade hon jätte fint. Höjde upp till 90cm en gång och hoppade det. Hon hoppar verkligen bättre när det får bli lite högre. Nu ser vi framemot lördag och hoppas på det bästa. Om vi båda har is i magen kan det nog bli två riktigt bra rundor! :D

 

 

 

 

Idag har jag och Vannis varit på en mysig uteritt. Vi fick sällskap av Klara och Shana också. Provade att rida med pelham idag. Har helt glömt bort att jag ens äger ett. Men är inte alls förtjust i att betsla upp håller mig till mina raka och tvådelade tränsbett. Men nu känns det ganska behövligt. Nu när Vannis musklat på sig ordentligt så bli hon så jääkla starkt ute eller är iallafall så jag upplever henne nu när jag har så ont. I vanliga fall gör det inte så mycket att hon blir lite stark men får så himla ont i ryggen om jag ska ha någon dragkamp med henne. Är ju inte bra för henne heller för den delen. 
Hon upplevdes inte lika stark på detta bett och jag behövde inte ta i henne överhuvutaget nästan. Hon är ju väldigt känslig så det kändes skönt. Kände inte av ryggen lika mycket efter jag ridit idag heller. Kommer bara rida på detta nu tillfälligt då jag har ont. Förhoppningsvis slipper jag rida på det snart.

 

Själva uteritten var väldigt mysig och så välbehövlig. Var fullmåne, några plusgrader och jätte bra underlag. Hästarna var väldigt taggade. Blev en hel del galopp och Vannis gjorde några riktiga glädjeskutt. Uteritten bjöd även på en hel del skratt och inte nog med det fick vi även träffa på två rådjur och en älg. Lite läskigt är det alltid att träffa älgar i skogen men dom gör ju inte så mycket.. Oftast haha..

 

Imorgon ska jag rida lite dressyr och hoppas det går bättre än igår. Inte för att sitta och hoppas gör så mycket, det SKA gå bättre än igår helt enkelt. Ska hoppa två-tre skutt också bara för att få lite "känsla" inför lördagen. Är ju ingen riktigt tävling men är faktiskt nervös? Haha, kan ju bero på att jag inte hoppat speciellt mycket. Känns helt ärligt som jag glömt bort hur man gör. Iallafall hur man gör det med stil haha.. Men det är inte det viktigaste, att ha kul är alltid prio ett!

 

 

Idag var det verkligen inte min dag och inte Vannis dag heller för den delen. Idag kan vara det värsta pass vi ridit under dessa tre år jag ägt henne. Iallafall vad jag kommer ihåg. Kan väl ha förträngt något pass haha.. Vannis var så himla stark, stretig och allmänt ofokuserad. Var tre andra och red i manegen som Vannis hellre kollade på än att lyssna på mig. Jag blev självklart också ofokuserad och även om det är folk jag känner som rider med mig blir det väl ändå lite press på mig att det ska gå bra. Vannis småstack hela tiden. Så fort jag kom åt henne minsta lilla kastade hon sig fram och började trippa. Ställde henne åt båda hållen men så fort huvudet hamnade rakt så kastade hon upp huvudet och stack framåt.

 

Försökte ta djupa andetag och bara börja om på nytt varje gång hon stack. Men som man brukar säga: "Där konsten slutar tar våldet vid". Så blev det för mig idag. Tillslut rann det bara över och när hon stack slet jag bara i henne allt jag kunde. Lika snabbt som jag gjorde det ångrade jag det såå mycket. Har med handen på hjärtat aldrig och då menar jag aldrig, slitit i henne på det sättet och kommer aldrig göra om det heller. Vannis som är så känslig och vill göra allt rätt förtjänar det verkligen inte och är verkligen inte hennes fel att jag har en dålig dag och mitt tålamod inte alls höll. Släppte tyglarna och bara skrittade ett tag. Vannis var ju såklart jätte stressad och väldigt förvirrad.

 

Sen när jag tog tyglarna stressade hon genast upp sig ännu mer. Var bara lugn och försökte få henne ta ett stöd på yttertygeln och slappna av. Efter ett tag blev hon jätte fin i skritten. Travade lite och även där var hon så fin. Min lilla ponny, hon vet exakt vad hon ska göra bara jag gör rätt. Nä usch fyy vad jag mår dåligt över detta. Förstår inte hur folk kan behandla sina hästar dålig och kunna sova gott sen. Även om hon var väldigt fin i slutet kunde jag ju inte låta bli att gråta en hel del bara för att jag var såå arg på mig själv.
Vannis var så söt efter vi ridit. Hon slickade mig i ansiktet sen la hon huvudet på min axel och vi stod så jätte länge. Är så glad hon är så förstående och förlåtande min älskade ögonsten. Jag hoppas hon vet att det inte var hennes fel. Fina fina ponny♥

 

 

Några av bilderna jag fotade igår.

Det var en dag sen för snart två år sedan. Den här dagen för två år sedan gjorde jag något riktigt dumt. Än idag kan jag inte riktigt komma fram till varför jag agerade på det sättet jag gjorde. Kan hända latheten tog över eller var det bara så att min IQ just i denna stund bestämde sig att fly landet? När jag tänker tillbaka sliter jag mitt hår av frustration.

 

Nu vill ni säkert veta vad jag gjort som jag ångrar så mycket? Jag slängde bort mina vita scapa benskydd för dom var smutsiga... Gud så irriterad jag blir så mig själv av att bara tänka på det även fast det snart är två år sedan. Hur dum får man bli? Gaaah!! Måste införkaffa ett par nya, älskar vita benskydd! Tycker det är så stilrent och snyggt på något sätt. Väldigt opraktiskt - men snyggt! Vad tycker ni om vita benskydd?

 

Idag var det uteritt som stod på schemat. For till stallet vid tolv och tog in Vannisen direkt. Efter det fotade jag Jossan, Putte och Vannis. Putte är en ridskoleponny som Jossan också rider ibland. Han är en fjording så vi skrattar så gott åt att han och Vannis är så lika. Lite kul är det ju att hon rider två så lika ponnyer. Hon knäppte även någon bild på mig och Vannis. Vi hade inte så mycket tid på oss men tycker att bilderna blev bra faktiskt även fast jag inte hann pyssla så mycket med inställningarna. Kan kanske slänga upp några av bilderna jag fotade i nått inlägg framöver.

 

Efter vi fotat for jag ut och red direkt så jag skulle hinna ut medan det var ljust. Skulle ju bara ta det lugnt och skritta och trava lite. Ursäkta, hur tänkte du nu? Fnyste Vannis och jag hann knappt hoppa upp innan rodeon var igång.. Jäkla knas ponny. Hon studsade åt både höger och vänster, upp och ner. Att rida henne kan väl ibland jämföras med att sitta i en karusell och du har ingen aning åt vilket håll karusellen far.. Jag red till ängarna och lät henne galoppera av sig där. Dom första svängarna vet jag helt ärligt inte vad tusan hon höll på med. Hon galopperade knappt ett enda steg, vet inte ens om hon rörde marken något. Hon bara sparkade bakut och gjorde världens luftsprång om vartannat. Hon tjöt och var så himla glad. Fick mig då ett gott skratt denna uteritt. 

 

Är så roligt då man ska vända och galoppera upp för ängen. Vannis vet exakt vad som gäller så hon bara står och studsar på samma stället och små stegrar. Så fort man låter henne galoppera kastar hon sig rakt upp i luften och galopperar iväg. Jisses så störd hon är. Är lite fascinerad jag satt kvar. Är inte så lätt då ponnyn inte har nån man jag kan hålla i.. Dock kan jag lova att hennes små påhitt inte är det bästa för mig rygg. Men var gör det så kul som vi hade idag i snön!

 

Jag tog mig igenom hela hoppträningen med livet i behåll! Vannis var otroligt lugnt faktiskt och bjöd bara på två bus skutt. Sen att ponnyn helt glömte bort vad gångarten skritt vad för något är ju en annan sak..
Vi började med att jobba mycket i skritt. Få en ärlig framåtbjudning och få henne att inte spänna sig så mycket. Tränade på att flytta för skänkeln och ställa mycket, öka och minska osv. Sedan travade vi och gjorde samma saker där. Blev bara väldigt lite trav då det gör så ont i ryggen. Vi gick sedan över till galopp. Tränade mycket på att kunna öka utan att släppa stödet i handen. Bara öka "långsamt" utan att hon kastar upp huvudet och kastar sig framåt. Oj vilken känsla jag fick i galoppen efter ett tag. VI försökte att inte rida fram allt så länge för både min och Vannis skull. Tror båda har lite muskelvärk efter gårdagens tortyr.. 

Hoppade fram på ett kryss och red på samma sätt som när vi galopperade fram. Utan att hon får sticka mot hindret och dra mig ur sadeln. Hon blev lite taggad och stark men inte värst ändå. När vi hoppat fram lite rullade jag på en liten banan. Blev strömsholmsfållan med tre hinder. Cissi sa jag bara skulle sitta och hålla och inte låta henne hoppa ifrån stort vilket hon gärna gör. Nu ska jag inte bara skylla på ponnyn här, jag är mer bekväm i att trycka av hennes stort också hehe..
Vi avsluta med att hoppa banan på 80cm kanske, det kändes jätte bra och vi kom bra på varje hinder så då gav vi oss. Vill bara hoppa mer, gud så roligt det är! Dock var min ridning kanske inte på topp då jag rider allt annat är prydligt då min rygg gör så ont. Men nu ska vi inte tänka på det för Vannis hoppade väldigt annorlunda på ett positivt sätt. Hon får en helt annan språngkurva när jag rider på detta sättet. Hon måste hoppa mer uppåt(klart hästen måste hoppa uppåt men ni fattar vad jag menar, hoppas jag) när hon kommer nära istället för att bara kasta sig över hindret. Cissi fick trava av henne. Vannis blev väldigt förvirrad, vi var väl klara? Så hon spände sig en aning och var väldans misstänksam. Men Cissi är ju så duktig och lugn för den delen så Vannis var så fin när hon förstått att Cissi inte ville annat än att trava runt lite.

 

Detta kommer bli så bra tror jag. Nu är det bara träna vidare, är så taggad!

Har just ätit frukost och sitter nu och väntar på min pappa. Han ska skjutsa mig till stallet och kolla sen när jag ska hoppa men vet inte riktigt var han tog vägen. Tror han gick ut med hundarna. Hur som helst så lär han väl dyka upp snart. Om inte får jag väl promenera till stallet i snö ovädret. Ska tydligen bli snöstorm idag? Måste vara ärlig och säga att det räcker med snö nu. Vi har säkert 10 cm nu och det vräker fortfarande ner ute. Vi brukar ju få upp mot 1 meter snö så det är väl bara fösöka förbereda sig..

 

Ska se om jag fixar någon som kan filma idag. Är ju roligt att ha något nytt att lägga upp. Har ju fortfarande inte fixat nya bilder vilket jag ska försöka göra imorgon igen. Men en hoppfilm från idag kanske är kul att kolla på, var ju ett tag sen?;) Vet inte riktigt vad vi ska hoppa för något men jag ser väl vad Cissi hittat på. Blir nog inte så mycket hoppning pga. av min rygg. Men det är bara bita ihop. Ni får hålla utkik senare under dagen, ifall jag överlever på att säga. Har blivit så himla hopprädd. Kissade ju nästan på mig då jag skulle hoppa ett sockerbitshinder som stod upp på "högkant" vilket blir kanske 60cm haha.. 

 

 

Igår då jag stod och myste med Vannis började jag tänka - vilket jag har en tendens att göra lite väl mycket. En dag, förr eller senare, kommer jag inte ha min älskade Vannis vid min sida. Jag kommer inte kunna dela min vardag med henne.

 

Aldrig kunna hämta henne i hagen igen, aldrig få krama om henne och bara njuta av doften.
Aldrig få känna den där glädjen efter ett riktigt bra pass och efter ett dålig pass kommer jag aldrig ha henne där som alltid får det att kännas bättre.
Vi kommer aldrig ha våra bråk om att hon inte vill stå still när jag ska klippa stubben.
Aldrig få stå och skratta åt henne när hon låtsas vara sur då jag ska hämta henne i boxen, för jag vet att så fort jag börjar gulla med henne kan hon inte låta bli att he fram öronen och pussa på mig.
Aldrig få känna lite skadeglädje över hur grinig hon är på alla men så fort jag pratar med henne blir hon genast glad, oftast iallafall! ;)
Aldrig kunna stå i timmar när hon har somnat med huvudet i min famn och bara mysa och aldrig skratta lite åt att hon aldrig visar vilket gose hon egentligen är förutom när vi är själva.
Aldrig kunna sätta mig i hennes box och känna hur bara hennes närhet får mig att må så mycket bättre.
Aldrig få sitta och skratta på hennes rygg medan hon bockar som en galning samtidigt som hon försöker galoppera så fort hon bara kan.
Aldrig få le åt hur alla säger hon är så arg och sur när jag egentligen vet vilken nallebjörn hon är.

 

Denna lista kan jag skriva hur lång som helst om jag vill. Det finns så mycket med denna ponny som gör henne till just henne, min griniga lilla diva som ska sura mot alla. Men så fort hon låter en komma innanför hennes "fasad" har hon en sån underbar personlighet som tyvärr inte alla får se. Men det spelar ingen roll vad andra tycker om henne, för jag vet vilken underbar invid hon är. Hon är mitt lilla lyckopiller och vet alltid hur hon ska få mig på bra humör och ibland finns det dagar då det är hon som måste piggas upp lite. Känner mig så trygg med henne och när allt annat är dåligt finns hon alltid där. Jag kan inte tänka mig att gå en dag utan henne vid min sida. Den tanken är verkligen helt omöjlig för mig att tänka. Jag är rädd att den dagen jag säljer henne kommer jag aldrig hitta någon som behandlar och förstår henne på det sättet hon förtjänar. Många misstror henne för att vara sur och grinig. Men hon har inte haft det lätt min diva, hon är väldigt missförstådd. Som det ser ut nu kommer den dagen aldrig komma, då jag säljer henne. Men det kan man inte lova heller. Allt kan förändras så snabbt. 

Bara tanken på att jag en dag kommer skiljas från henne får en hel del tårar att rulla ner för min kind. Men det är bara torka tårarna och vara glad att vi förhoppningsvis inte måste skiljas från varandra ännu. Jag är såå tacksam för att jag har henne. Det är så lätt att glömma bort alla dessa små saker som man saknar sedan när dom är borta, tro mig jag vet då jag fick skiljas från en otroligt speciell häst för snart två år sedan. Jag ska verkligen se till att ta vara på alla de små stunderna som betyder så mycket mer än vad man tror. I slutändan är det dom man minns mest. Ibland måste man bara stanna upp och vara tacksam för det man har, det är så lätt att glömma bort det.

 

Idag fick Vannis gå ett jobbigt pass. Redan innan jag satt upp såg jag på henne att hon hade en sån där jobbigt dag. En dag då allt är läskigt. Men jag hoppade upp och började med att få henne lossna i skritten. Gjorde öppnor och slutor och mycket för att få henne flytta för skänkeln. När hon kändes fin gick jag direkt över till galopp för att skona min stackars rygg. Traven sliter mest på både mig och hästen så vi försökte att inte trava så mycket. 

 

Idag var skynket som används för att dela av gamla manegen Vannis största skräck. Det var ju hästar på andra sidan så det lät ju lite konstigt. Så hon var på sin vakt, man vet aldrig när skynket kan äta upp oss och då tänkte Vannis att det är bra någon håller ett extra öga åt det hållet. Hon spände sig väldigt mycket just när vi passerade där. Till slut så la jag mig på en volt nere vid skynket och bara galopperade. Satt bara och höll och erbjöd henne ett stöd neråt så att säga. Kände sakta men säkert hur hon slappnade av och bakbenen började aktiveras mer. Men då som från en blixt från klar himmel hade ju Tilda som satt på stolen mitt i manegen en annan jacka på sig!! Jisses så livfarligt, så såg det inte ut sist Vannis kollade. Då var det bäst att spänna upp sig och hålla ett extra öga åt det hållet. 

 

Jag gav mig inte utan galopperade bara runt där på en volt utan att ändra något med min ridning. Så fort hon galopperade ett varv i den formen jag ville ha henne tog vi en skritt paus och bytte sedan varv. Det var bara samma där, galoppera och galoppera tills båda var helt virriga i skallen. Till slut slappnade hon av även i detta varv så en trött, svettig ponny och en trött, svettig matte äntligen fick avsluta med att trava av lång och låg. Som en spårhund men nosen i backen. Stackarn orkade ju knappt trava men det är ett tecken att man haft ett bra pass. Att få galenpannan trött är inte ett lätt uppdrag. Kan ju bero på att hon har päls som ett får.. Nu får jag hoppas hon är lugnt till imorgon då det är dags för hoppträning!! Wie är så taggad så kan knappt sitta stilla på stolen, vill hoppa NU!

 

Imorse vaknade jag och det var vitt när jag kollade ut genom fönstret. Blev lite blandade känslor för känner mig inte riktigt redo för snö än då jag lever i förnekelse om att sommarn redan är slut. Samtidigt har jag mycket hellre snö än regn. Jag hoppas verkligen att denna snö får stanna nu så det inte bara blir slask av den. Är så sugen på att rida ut men känns inte som ens smart idée då Vannis har en tendens att bli väldigt studsig ute. Måste ju som sagt vara försiktigt men ryggen och annat nu. Är upptaget överallt då det är pontus kurs på klubben fredag-lördag. 

 

Men tror kanske bara det är nya manegen är upptagen hela kvällen. Gamla blir ledig sju om jag läste rätt. Som det ser ut nu planerar jag att rida ett dressyrpass istället. Får lite dålig samvete då Vannis inte alls fått vara ute mycket på senaste tiden. Rider oftast mer ute i skogen än inne men på senaste tiden har det inte alls blivit så.. Skärpning! På söndag blir det ut på en lugnare tur, kanske bara skritt och trav. Är i galoppen och blir så studsig och övertaggad. Jossan red ju Vannis igår, hon hade varit taggad men annars hade det gått bra lät det som. Man känner sig lite jobbig som skriver och frågar hur det går hela tiden men kan inte låta bli hehe..  

 

Var några som undrade vad orsaken till mitt ryggproblem är. Det uppstod när jag gick omkull med Vannis för nästan tre år sedan. Hon var överpigg och jag minns jag red riktigt dåligt också. Hade bara haft Vannis i tre månader då vi red våran första Lotta kurs. I början när Lotta höll kurser var jag i stort sätt enda ponny ekipaget som tränade för henne. Det funkade på storhäst avstånd om vi fick ha ett litet högre tempo vilket resulterade i att Vannis blev ännu mer taggad än vanligt.
Jag som inte riktigt kände henne visste ju heller inte hur jag skulle rida henne riktigt. När vi red mot ett räcke som stod snett igenom tryckte jag av henne alldeles för stort och Vannis som var så taggad hoppade ju självklart av. Vi fick oss dock inte fram till hindret riktigt utan Vannis fick bommen mellen frambenen. Hon gick omkull och jag fick henne över mig till ganska stor del. Jag kände inte efter så mycket utan hoppade utt och fortsatte rida.

Efter den händelsen har jag haft väldigt mycket problem med min högra höft. Eller ja egentligen min höger sida överhuvudtaget. Som tur är min pappa kiropraktor så han justerade mig regelbundet. Min höft spökar väldigt mycket till och från och hoppar ur led lite titt som tätt. Under en period har det varit så bra. Men sedan när Vannis blev skadad red jag ju nästan ingenting under tre månaders tid. Muskler är ju färskvara och jag kan meddela att jag hade inte mycket av den varan kvar när det var dags för mig att hoppa upp i sadeln igen. När jag inte tränat bålen eller några andra muskler något och sedan börjar träna mycket(skolan och mina fyslektioner började i samma veva som igångsättningen av Vannis) så blev det inte riktigt någon bra kombo. Min kropp hann inte riktigt med. Det blev en överansträngning helt enkelt.
Så igår när min höft hoppade ur led och pappa sedan justerade det inser han att det inte alls står rätt till i min höft. Min höft har inte alls legat på plats riktigt vilket har resulterat i att min disk hamnade i kläm, det har i sin tur resulterat att en drös med kotor i min rygg hamnat fel och även problem med nacken och huvudvärk. Visst är det knasigt hur allt i kroppen hänger ihop? Att min höft ligger fel kan alltså leda till huvudvärk? Lite fränt är det faktiskt! 

 

Som det ser ut nu måste jag ta det lugnt ett tag framöver så min kropp får "lägga sig till rätta". Vi får se hur det kommer gå då jag är en väldigt sprallig person och kan knappt sitta stilla i två sekunder. Som jag nämnde i inlägget tidigare så får jag inte delta på fysen, specialidrotten eller gympa lektionera ett tag framöver. Ska även börja gå till en sjukgymnast för att sakta men säkert bygga upp mina muskler rätt igen. Får rida men ska helst inte rida varje dag. Tur jag har Jossan som tar han om prinsessan åt mig. Jossan förstår verkligen Vannis på ett sätt inte många gör så det känns så bra att ha henne!

 

Såå, detta blev ett långt inlägg men jag hoppas ni förstår. Är så klurigt att förklara då man inte riktigt själv har koll på vad som pågår haha. Har ni nå frågor är det bara fråga på! :D

 

Idag var det dags för första ordentliga passet med Vannis på evigheter för min del. Hon var så himla ivrig i början och la gärna energin på lite fel ställe, som att studsa som en känguru, vara rädd för det mesta och ja, allt där emellan.. Skrittade tills hon slappnade av i skritten. Måste sluta med att fuska, har en vana att så fort hon är jobbig i någon gångart går jag genast över till en annan gångart. Ibland funkar det ju om hon tex. får galoppera av sig och sedan börja om med att arbeta i skritten men oftast är det bara en genväg som i slutändan alltid slutar med att jag får rida runt i evigheter innan jag kommer nån vart. 
Men idag gjorde jag inte så nej, skrittade tills hon kändes fin och först då travade jag. Sedan travade jag på tills hon var fin i traven innan hon fick galoppera *klapp på axeln* haha. När hon verkligen började slappna av och lägga energi och fokus på arbetet blir vårat pass avbrutet av en ambulans som kör in i "ryttargången" utanför manegen. Det var tydligen en tjej som flygit av i den andra manegen.

 

Sen skulle dom ha träning i nya manegen som jag red i så fick rida ute i det snö blandade regnet. Vannis var nog lika missnöjd som mig. Hann inte rida länge innan dom sa det var ledig i gamla manegen pga. olyckan så då gick vi in dit. Stackars Vannis blev helt förvirrad och stressade upp sig över allt virrande fram och tillbaka. Red bara runt kravlöst och försökte få henne att söka sig neråt och komma upp med ryggen. Trots att hon var lite spänd och stressad så tyckte jag hon blev riktigt fin i slutet. Fick en jätte bra känsla och är så nöjd över guldponnyn min!!

 

Även fast passet gick väldigt bra kunde jag inte låta bli att nästan slita av mig håret i frustration efteråt.. Kan ni gissa varför? Jo för att jag hade så himla ont i ryggen och som plus på det hoppade min höft ur led vilket den inte gjort på ett tag.. Blir galen att det aldrig kan få vara bra.. Har ju varit bra under en period men nu är det tillbaka värre än innan.. Pappa justerade mig sen när jag kom hem och det var ju inte riktigt så bra som vi trott. Detta resulterar i att jag kommer bli "sjukskriven" (låter lite roligt) från specialidrotten, fysen, och gympan.. Måste även dra ner lite på ridningen och inte rida varje dag hela veckan, vi får väl se hur det går. To be continued... ;)

 

 

Idag har jag äntligen fått rida igen! Pappa justerade ryggen idag och det såg bara bra ut. Disken låg var den skulle och vara bara tre kotor som låg lite fel annars. Ska rida nu ett tag och se hur det känns. Idag tog vi det lugnt. Vannis har haft en jobbig vecka med många olika ryttare på ryggen. Tror det är bra för henne. Det är verkligen inget Vannis är förtjust i så är bra träning men lite olika ryttare på ryggen för hennes del. Till största del är det ju dock Cissi och Jossan som fått motionera henne. 

 

Tillbaka till ämnet, det blev en barbacka tur idag. For bara ute och skrittade med sällskap av Klara som promenerade med hennes häst Shana. Vannis frustade och var glad som vanligt, lilla lyckopillret♥

 

Justja, vet ni vad jag hittade på idag? Jag anmälde mig till glögghoppet som är den 28 November. Anmälde mig till 70 & 80 centimeter. Känns som en bra början då vi inte hoppat bana på evigheter och känner jag mig själv rätt kommer jag aldrig orka dra fram en bana och hoppa den om det inte redan står framme. Men det ska bli roligt att få göra en liten "tävlingsdebut". Ska hoppträna till helgen och det kryper redan i kroppen för jag är så taggad. Kan hända att jag hopptränar lite tidigare till och med hihi..

 

Igår red Jossan Vannis igen och likaså idag. Hon red ut igår och hon överlevde som tur var. Vannis hade bara bockat någon gång. Var ju tur det, ibland har hon ju riktiga tokil haha. Idag lät det som hon skulle rida dressyr. Jag tycker jag har varit väldigt duktig med att vila ryggen faktiskt. Tjuvred ju en sväng i fredags men förutom det har jag snällt stått på marken och kollat eller låtit någon annan rida henne. Är ju så jobbigt att stå på marken när någon annan rider, man blir ju sååå sugen!!

 

Tror dock jag ska ta mig en sväng till stallet idag. Var inte där alls igår då jag hade en slappar dag och låg hemmea och gjorde absolut ingenting. Känner att jag behöver pussa lite på min stjärna. Man får ju abstinens av inte få träffa henne på en dag. Hon är en sån glädje spridare och får mig alltid på bra humör! Ska höra med Jossan vilken tid hon ska rida så kan jag kanske kolla lite när hon rider när jag ändå är i farten :)

 

 

Idag fick Vannis äntligen hoppa igen, dock inte med mig på ryggen. Jossan fick nämligen prova hoppa henne idag. Hon red fram medan jag och Nelly byggde fram hinder. Vi gjorde det simpelt och byggde bara upp ett räcke och en oxer. Vannis var väldigt laddad såg det ut som men höll sig himla lugn för att vara Vannis! Är faktiskt chockad. Jossan fick börja hoppa på en volt över räcket för att hitta en bra takt och bara hålla Vannis lugn. Jag tycker det såg bra ut, Vannis lyssnade bra på henne och stack inte mot hindret som hon gör ibland.
 När det blev lite högre taggade ju Vannis självklart till lite extra. De hoppade oxern en gång på en längre höjd. Höjde upp till kanske 80cm så fick dom hoppa det en gång. Vannis hoppade gärna av lite stort då hon såg ut att vara rätt "på" idag. Men tyckte Jossan följde med bra över hindret. Blev inte så många språng då jag är rädd det blir för mycket för Vannis då det faktiskt är första gången hon fick hoppa lite högre och en oxer dessutom efter skadan. Men vilken stjärna hon är som höll sig så lugn! Är rädd att om jag suttit på hade hon väl slagit ut alla mina tänder eftersom båda hade varit lika taggade haha.. 

 

Efter Jossan ridit Vannis fotade jag Nelly och hennes häst Bea. Var väldigt roligt att kolla på dom två. Har inte sätt när hon ridit henne på ett tag och har blivit skillnad sen jag senast såg dom två tillsammans. Bea är verkligen en sån fin häst och Nelly är såå duktig! Bilderna var ju dock inget att hänga i granen. Att fota inne är väl aldrig kul. Min kamera ville inte alls samarbeta. Ljusmässigt tycker jag bilderna blev bra men då fick man såklart suddiga ben eller liknande.. Det är inte lätt när det är svårt, får ta och fota inne lite oftare så jag lär mig.

 

Idag är det Torsdag vilket egentligen innebär special idrott. Men då jag inte ens få rida min egna ponny så får jag ju självklart inte rida någon annan heller. Även fast det är skönt med sovmorgon skulle jag ju mer änm gärna vara med på specialidrotten faktiskt.. 

 

Cissi rider ju, som jag nämnt ett par gånger, Vannis idag. Jag hoppas Vannis sköter sig. Tycker faktiskt det är jobbigt att låta någon annan rida Vannis när inte jag är med. Är så nojjig. Men Cissi är så otroligt duktig och har ju dessutom mycker mer erfarenhet än vad jag har så kommer gå jätte bra ska jag tro. Det känns väldigt bra när Jossan rider henne också för tycker hon passar Vannis så bra. Jag märker ju direkt på Vannis när hon är missnöjd med något. 

 

Idag blev det som sagt longering med inspänning för Gulans del. Var upptaget i alla "tre" maneger (en av de två manegerna är uppdelat i två delar) så vi fick vara ute i kylan. Såklart var det stenhårt på hoppbanan så blev bara skritt. Men är minst lika bra för en ponny med sån energi som Vannis att bara få jobba  i skritt. Är ju en utmaning för henne att bara få skritta. Till en början protesterade hon och tänkte då minsann inte bara skritta. Hon skulle ju trava! Så tog väl ett tag innan hon faktiskt accepterade att hon inte skulle få göra annat än skritta.

Snabbt skulle hon då skritta, riktigt snabbt. Så fort jag bad henne sakta in blev hon arg, men hon gjorde vad jag bad om. Det är så typiskt henne, hon gör vad man ber om men hon döljer då inte vad hon tycker. Är roligt att stå på backen och se hur hela hästen bara misstycker och tjurar samtidigt som hon ändå går det jag ber om. Surpuppan! Tillslut skulle hon bara skritta jätte sakta och blev så arg när jag bad henne skritta lite snabbare.. Vad ska man säga riktigt.. Denna ponny, man undrar ju vad hon tänker. Efter många om och men skrittade hon faktiskt i ett bra tempo, hon slappnade av och ryggen kom upp! Tränade mycket på att hon skulle lyssna på rösten så bad henne öka, minska och göra halt. Hon var lika arg men lyssnade då så fint. Så fort jag berömmer henne åker öronen dock framåt och hon frustar och spänner upp sig haha.

 

Var väldigt kallt ute men såå fint! Var väldigt mycket norrsken så hela himlen var grön och rörde sig. Riktigt fint men lite läskigt samtidigt. Att det kan bli så, hur fränt är inte det? Var riktigt mysigt även fast jag tappade känseln i mina händer efter ett tag.

 

Idag fick jag nöja mig med att kolla medan Cissi motionerade gula faran. Dock kan jag inte klaga då min ponny faktiskt är riktigt snygg att kolla på! Exakt som jag förutspått var Vannis riktigt arg till en början(vilket hon alltid är när jag sätter upp en ny ryttare). Hon försökte bita henne i benet nån gång också men Cissi skrattade bara åt henne. 

 

Vannis var som sagt missnöjd och väldigt skeptisk till en början. Men efter ett tag så blev hon verkligen såå fin! Minns inte senast min ponny såg så fin ut varken när jag eller någon annan suttit på. Möjligvist nått enstaka pass med mig innan skadan. Cissi har verkligen en otrolig känsla för hästar. Hon rider så prydligt med små hjälper och utöver det har hon ett väldigt bra hästtänk. Var riktigt inspirerande att kolla på. Hon satte verkligen ord på en hel del saker som jag känt så tydligt med Vannis och var härligt att höra någon känna likadant!

Cissi ska få rida henne igen på Torsdag. Hon var riktigt svettig och rätt så trött efter dagens pass. Tror Cissi vågade kräva mer och rida ett lite mer ordentligt pass än vad gör just nu. Lever ju fortfarande i tron att min ponnys ben kommer gå av om jag rider ett hårdare pass numera. Får ta och släppa det, hon är ju faktiskt frisk som en nötkärna *peppar peppar*. Imorgon ska jag longera henne med inspänning. Blir nog bra med ett litet lugnare pass emellan Cissis (om man frågar Vannis) mardrömspass ;)

 

 

 

Wiee vem älskar inte måndagar? Fick iallafall sovmorgon till elva igen då jag ännu en gång inte kunde delta på fysen på grund av min rygg. Nu har den tydligen bestämd sig att göra ont hela tiden. Innan gjorde det bara ont när jag ansträngde mig.. Som det ser ut nu blir det ingen ridning för mig på ett tag. Iallafall inte under denna vecka om det fortsätter såhär. Hur surt är inte detta - när ponnyn väl är igång då är det jag som ska bli skadad? 
 Hade jag fått bestämma hade jag ju ridit ändå. Lite smärta har väl ingen dött av. Dock blir det ju lite lättare att avstå när man inser att det kan sluta med att jag kommer ha såhär ont hela tiden. Om jag bara vilar och tar det lugnt samridigt som pappa justerar då och då så kommer det förhoppningsvis gå över om ett tag.

 

Jossan red ju som vanligt Vannis idag. Hade bara gått bra och blev lite markarbete för dom två. Är så roligt det går bra för dom! Själv så har jag umgåtts med Celina och sedan har jag kollat film med mamma. 

 

Fick mig inte till stallet på förmiddagen idag då både mamma och Janne jobbade. Tänkte köra moppe men hann knappt ur från gården innan både jag och moppen låg på marken. Var bara två plusgrader ute så var rätt så halt. 

Klockan fem skulle vi äta middag hos Jannes mamma så fick fara till stallet efter det helt enkelt. Var i stallet vid halv åtta. Bästa Tilda hade redan mockat idag så jag tog Vannis ut boxen och gjorde ordning henne direkt. Mamma fixade hö och andra saker. 

 

Red i gamla manegen då det var bokat i nya för hundar. Blev ett lösgörande pass på halvlånga tyglar idag. Hon var faktiskt väldigt fin i början av passet. Mot slutet fick jag så ont i ryggen och spände mig så mycket att Vannis också blev spänd och stressad. Det strålade i hela ryggen och gjorde så ont så till slut kunde jag inte hålla tillbaka tårarna. Helt sjukt vad ont det gör. Travade av henne och fick henne någolunda avslappanad iallafall sen var det bara att ge sig.. Kan förstå nu varför Vannis varit så himla spänd och stretig dom senaste dagarna.

 

Pappa justerade mig igår och konstaterade att min disk ligger i kläm. Resten av mig var dock alldeles för sne för att vi skulle fixa disken då. Han justerade resten och sen skulle vi vänta några dagar innan vi fixade disken. Trodde jag skulle kunna rida men icket. Nu kan jag då knappt röra mig utan att det gör ont. Jossan har ju Vannis imorgon och Cissi ska få rida henne på Tisdag. Ska bli roligt att se Cissi rida henne. Hon är så himla duktig. Tror dock Vannis kan bli riktigt arg då Cissi med största säkerhet kommer komma åt henne ordentligt!

 

Idag red jag på utebanan till en början. Fick gå in i manegen efter ett tag då det började regna så mycket. Regn i november känns mindre kul måste jag erkänna. Skulle egentligen göra lite galoppintervaller på utebanan men när jag började rida var hon så spänd och stum så kunde inte bara ignorera det vilket jag gjorde igår. Det blev ett lite mer dressyrpass idag. Men idag så lyckades jag få henne betydligt mer avslappnad och fick faktiskt lite av den här "wow-känslan" i slutet, helst i galoppen.

Som jag nämnt tidigare är det lätt man glömmer bort hon inte har samma muskler som innan skadan. Så fort hon slappnar av och ger efter så jag får en bra känsla rider jag bara med den känslan i kanske 3-5 minuter sen ger jag mig och travar av henne. Det kan ta ett bra tag innan jag får henne att slappna av däremot. Men kan inte ge mig förrän hon gör rätt heller. Det kommer bli lättare för henne efter varje gång jag pushar henne att verkligen jobba med hela kroppen. Hon får ju mer muskler, bättre kondis och mer ork helt enkelt.

Det är väldigt jobbigt för henne just nu att gå i den formen så därför gör hon allt för att komma undan. När hon väl går där så rider jag bara så ett litet tag innan jag ger mig som sagt. Sen är det bara rida henne längre så och känna efter hur mycket hon orkar. Sen kommer det ju såklart bli lättare för henne, då kommer hon ju inte streta emot lika mycket och man får snabbare den känslan man vill ha. Vill heller inte pusha henne till den gränsen då hon tycker det blir alldeles för jobbigt så hon inte vill längre. Nä det är bara träna vidare, vi kommer hitta tillbaka så småning om och dessutom - bli ännu bättre!

 

Kan ju inte säga att dagens pass gick dåligt för det stämmer ju inte riktigt. Men samtidigt fick jag inte riktigt den här känslan som jag brukar få. När hon verkligen höjer ryggen och trampar under sig ordentligt. Nu var det som att hon sprang och böjde på nacken men det saknades det där "lilla extra". I början var hon helt stum. Vad jag än gjorde hade hon huvudet i samma läge och ville inte flytta för skänkeln men samtidigt små stack hon flera gånger och var jätte pigg? Min rygg gjorde ont redan innan jag började rida så orkade inte tjaffsa. Fattade galopp och hon var faktiskt förvånansvärt fin där och blev mer avslappnad efter jag galopperat lite.

Hade ställt fram två sockerbitshinder på var sin sida om en volt och rullade lite på dom. Till en början stack hon bara och blev otroligt stark mot hindrena. Fick göra halt lite väl ofta och göra mindre volter i själva volten. Efter ett tag gav hon sig och var någorlunda lugn och lyssnade på mig. Red inte alls många varv på den övningen. Gav mig direkt hon slappnade av och väntade på hindret. Avslutade med att ställa upp sockerbitarna på högkant och hoppade det tre-fyra gånger. Då blev det turbo fart på ponnyn. Försökte hålla samma lugna galopp men misslyckades lite med det. Sista gången var hon då lugnare. 
Börjar fundera om hennes sadel inte ligger riktigt som den ska trots allt. Kan vara så att hon är omusklad för blev ju faktiskt bättre när jag fick låna Cissi gelepadd att ha under sadeln. Men vi får ta och utreda detta. Ska prata med pappa och med Cissi så får vi se. Ska ge det lite tid också så hon får muskla på sig lite. Kan ju faktiskt bero på det, vem vet.

 

Idag fick Vannis en till vilodag. Mockade och bara det är jobbigt för ryggen. Ska egentligen inte rida alls fram till måndag så kotorna får hålla sig på plats. Men tror nog jag ska rida imorgon ändå. Slutar tjugo över tolv så ska försöka fara till stallet innan tre imorgon.

   

Är ledig i manegen hela dagen så tror nog jag rider ett lättare dressyr pass bara. Möjligvis att hon får skutta över något litet sockerbits hinder för skojs skull. Inget jobbigt utan bara busa lite. Får väl känna av hur känns. Är hon för pigg kanske jag inte gör det. Det har ju en tendens att flyga lite hovar här och var även fast det inte är en bom så långt ögat kan nå. Så fort det är bommar inblanade brukar energin nivån stiga en aning. Tycker dock hon har varit otroligt lugn senaste tiden. Man har ju känt att hon har en hel del energi men hon har verkligen lagt den på rätt saker. 

Matchade in bra att Vannis ska ha en lugn vecka denna vecka då jag har så ont i ryggen. Får hoppas det släpper snart. Men det borde det ju göra tycker man ju.

 

  

Smaken är delad som baken - men man måste ju erkänna att han är rätt så läcker!

 

Idag slutade jag 11.20 då dom två sista lektionerna var inställda. Dom två lektionerna jag hade gick så himla segt så var väldigt skönt att få sluta efter dom. Var i stallet vid två tiden. Tog in Vannis och red direkt så jag skulle hinna ut medan det fortfarande var ljust. Myste med hästarna ett tag i hagen också. Dom kommer verkligen bra överens Vannis och Calera. Vannis tycker dock inte om då Calera ska mysa med mig, oj så arg hon blir. Egennyttig ponny jag har!

 

Idag blev det en uteritt med mest skritt och galopp. Var lite hårt på vissa ställen trots att det var plusgrader, så blev nästan mest skritt. Eller ja skritt enligt Vannis vilket är mer att studsa runt och takta.
Försökte galoppera på sidan av själva stigen då det var mjukare där. Men det är lättare sagt än gjort med en ponny som bara studsar åt alla håll och kanter. Avslutade med att klättra lite och sedan fick hon galoppera lite på terrängbanan. Vannis var då himla nöjd efter ridturen och hade nog mer än gärna varit ute flera timmar till. Jag däremot hade så ont i ryggen så fick mig knappt av ponnyn efteråt.. 

Hade ju ridit före jag mockat och gjort resten. Det var inte skönt kan jag lova. Hade så ont i ryggen efter jag ridit och så skulle jag mocka efter det. Förstår inte vad som hänt med min rygg riktigt. Måste vara sen i lördags då Vannis bjöd mig på en gratis flygtur upp i luften och sedan ner i sadeln igen med världens duns. Pappa som är kiropraktor har justerar mig efter det. Var ju en hel del kotor som låg fel. Jag hoppas verkligen det blir bättre och att det bara är ett tag jag kommer ha så här. 

 

Idag efter skolan for jag och mamma till royal. Idag fick jag faktiskt med mig nya höpåsar. Sen blev det bara en snabbis i stallet. Hade tänkt rida ut men hade så himla ont i både rygge och axeln innan jag ens ridit så kändes lika bra att hon får en vilodag. Hon är ju inte den lugnaste ponnyn att rida ut på och kan bli lite stark ute ibland så tog det säkra före det osäkra. När jag kom till stallet var det redan mockat i Vannis box. Blev så himla glad, är så tacksam för all hjälp. Tusen tack igen Tilda för att du mockat! 

 

Jag och mamma hjälptes åt med resten av stallsysslorna. Mamma fick fylla vatten och jag fixade maten och höet. Tog lite godis och gick ut i hagen och myste med henne. Hon var så gosig och pussades massor. 
Är så roligt nu när Vannis fått en dubbelt så stor hage och en hagkompis dessutom. Hon och Calera funkar jätte bra tillsammans. Dom har verkligen sina ryck ibland och busar som galningar. Det är ju alltid bra Vannis får lite extra motion helst nu när vinterkänslorna börjar krypa sig fram ;)

 

Nu har vi börjat ge Vannis glukosamin. Vad är då detta kan man ju undra?

 

Jo glukosamin är ett vitt puder som blandas i hästens mat. Glukosamin ökar produktionen av ledvätske- och ledbroskämnen vilket leder till en bättre "smörjning" av leden. Rekommenderas som ett dagligt tillskott för äldre hästar samt hästar som aktivt tränas. Då Vannis har en pålagring i bakknäet så kan det vara bra för att stärka lederna osv. Känns ju bra att kunna ge något extra för att hålla henne fräsch nu. Pappa har ju länge varit insatt i trav då han själv tränat och ägt travhästar och inom trav är det tydligen väldigt vanlitg att hästarna får glukosamin. Men för säkerhetsskull har vi pratat med lite olika som ger deras hästar glukosamin och många säger olika. Vissa märker stor skillnad på deras hästar, att dom blir betydligt smidigare och rörligare. Vissa märker ingen skillnad alls på deras hästar men tycker det känns tryggt att ge det ändå. Vi hörde inget negativt och det känns som att vad kan vara negativt med en extra hjälp för att hålla hästen fräsch och fin? Har ni någon erfarenhet av glukosamin? 

 

Det gick bara bra för Jossan idag fick jag höra. Är så roligt att det verkar gå bra för henne och Vannis. Är så svårt att hitta någon som Vannis accepterar och någon som faktiskt vill rida henne då hon nästan kan verka lite sur och grinig när hon inte känner ryttaren. Tar ett tag att lära känna henne men när man väl gjort det är hon one in a million. Jag hoppas verkligen det fortsätter gå bra mellan dom två då jag tycker Jossan är riktigt duktig och hennes ridning passar Vannis väldigt bra!

 

Själv har jag bara haft en väldigt lugn dag. Nelly har hållt mig sällskap idag och vi har inte gjort mycket. En hel del skratt bjöd kvällen iallafall på. Ser framemot att få fara till stallet imorgon iallafall och få pussa på min stjärna. Uteritt står på schemat imorgon så jag hoppas att plusgraderna håller i sig. Blir så hårt i marken så fort det blir minusgrader. Går bara att fara ut och skritta då vilket också är mysigt men hon behöver röra på sig lite mer och busa av sig.

 

Idag började skolan om igen efter en veckas lov. Känns ju mindre kul. Jag började iallafall med en sovmorgon då jag inte kunde vara med på första lektionen som är fys på grund av min rygg. Började veckan klockan 11 med matte istället. Måndagar innebär ju en stallfri dag för min del då Jossan rider Vannis. Får hoppas ponnyn sköter sig. Är aldrig kul med stallfria dagar men behövligt. Brukar försöka hinna göra lite skolarbete eller annat nödvändigt. Slutar väl mest med att jag går runt och rullar tummarna och far till stallet på kvällen ändå för att pussa lite på ponnyn. Man börjar ju fundera på vad andra folk utan häst gör på dagarna. Dom kanske har ett socialt liv istället till skillnad från mig haha, gör inget annat än vara i stallet känns det som.

 

Både igår och idag har det inte varit några höjdar pass. Kan bero mycket på att jag inte kan rida som vanligt då jag fått problem med ryggen. Känns ju mindre stabilt att man inte ens hunnit fylla 17  och redan har problem med 90% av kroppen. Har haft lite ont i ryggen tidigare men dom senaste passen har varit hemska faktiskt. Har fått kämpa för att kunna sitta rakt för får så förbaskat ont. Det har resulterat i massor med skrittpauser så har aldrig hunnit få henne att lossna och slappna av riktigt. Så ingen wow känsla dom senaste passen. Igår var det rodeo i början och Vannis gjorde något riktigt helikopter skutt. Jag flög väl någon meter högre och landade ganska hårt i sadeln efteråt. Inte det ultimata för min rygg..

 

Idag red jag på utebanan tillsammans med Olivia. Vannis kändes väldigt omotiverade och var väldigt stark men samtidigt lite seg. Seg för att vara Vannis alltså. Hon småstack några gånger men annars kändes hon lite off idag. Har varit mycket för henne så veckan som kommer får bli en lugn vecka. Mest uteritter och kanske någon extra vilodag. En gullig tjej vid namn Tilda hade redan mockat åt mig idag, guldvärt att bespara min rygg den smärtan iallafall!