http://agneszedig.blogg.se/

Idag blev det en tidig morgon för min del. Har som jag nämde igår, special idrott idag på morgonen. Klev upp halv sex, åt frukost och for till stallet. Släppte ut hästarna och sedan borstade jag Vannis. Blev att rida på hoppbanan idag. Red i kanske 35-40 minuter. Jobbade mycket på att hon skulle vara lugnt och ta ett ärligt stöd. Tänkte på vad Cissi sa igår och det kändes mycket lättare idag, hon lyssnade bra på skänkeln och stressade inte upp sig. Travade ungefär 4 gånger efter långsidan och var noga med att hon inte fick stressa upp sig i övergångarna. Hon är så duktig min stjärna! Hon var väldigt pigg och låtsades bli rädd för saker. Men höll sig avslappnad mestadels av tiden iallafall.

 

Klockan åtta var det dags för specialidrotten. Red en häst som hette Verona. Har inte ridit henne tidigare så var roligt att prova en ny häst. Hon är dock vääldigt stor och som många av er vet är jag inte speciellt förtjust i stora hästar. Är ju en ponnyryttare av en anledning förstår ni ;)
Men hon var iallafall jätte fin! Lite trög till en början men  när man fått igång henne, vilket var lite kämpigt med mina små ben, var hon faktiskt riktigt rolig att rida. Vi fick rida runt själva så Asso(Ridskolechefen) fick kolla och sedan prata med en och en. Fick massor med beröm vilket är så bra för mitt självförtroendet då jag oftast trycker ner mig själv. Det enda hon ville påpeka var handen vilket jag haft problem med länge, vrider alltid om den. Ska bli så kul att få börja rida kontinuerligt igen och utvecklas. Har ju så mycket kvar att lära och är ju det som är så kul med den här sporten - du kan alltid bli bättre! 

 

Idag har jag och Vannis travat för första gången! Wie nu känns det som vi kommer någon vart här. Är så kul när det går framåt. Nu ska vi träna massor på övergångarna från skritt-trav och tvärtom. Så småningom ska jag börja trava bommar också men det får dröja ungefär två veckor kanske. Finns ingen töntigare männsika än mig när det kommer till min ponny. Helst skulle jag vilja vira in henne i bubbelplast.
Är så himla försiktigt när det kommer till att sätta igång henne. Hade inte tänkt trava förrän två-tre veckor men dom flesta tyckte att det är lika bra trava nu när jag skrittat den tiden vetrinären rekommenderade. Hon kanske lugnar ner sig när hon får trava lite. För någon dag sedan skulle vi skritta bommar men Vannis bestämde sig att hoppa alla tre bommar direkt istället..

Idag var hon däremot ovanligt lugn. Fick hjälp av Cissi med massor av viktiga småsaker som jag måste tänka på. Blev stor skillnad på Vannis. Om det inte vore för Cissi hade jag väl mest troligast skrittat i en månad till haha.. Är så skönt att ha folk som är kunniga och kan hjälpa en när man tror sin ponny ska dö varje dag! Men fyy vad jag har tappat min hållning. Känns som jag sitter som en hösäck. Kan ju inte ha några muskler kvar för orkar ju inte sitta rakt. Ridning är jobbigare än vad jag minns det och då har jag bara skrittat och travat än så länge.

Nu ska jag till stallet igen och utfodra hästarna. Imorgon är det dags för min första special idrottslektion vilket självklart är ridning. Kan meddela att det känns mycket roligare att kliva upp tidigt på morgonen när man ska rida än gå till skolan ;)

 

Senaste dagarna har min ponny tydligen tyckt sin hage varit extra tråkig. Hon har smitit tre gånger nu.. Mest troligast så har hon krypit ut då strömmen inte funkar i undertråden. Får hoppas det är fixat till imorgon. Vill ju inte att hon springer runt utanför hagen exakt. 

 

Var sjuk ett par dagar så orkade inte rida. Det resulterade i att hon fick två vilodagar. Är ju bra hon får vila lite men helst ska hon ju röra på sig så mycket som möjligt. Är ju så kul att rida henne nu också. Hon blir bara finare och finare! Skrittade ut tillsammans med Kelsie i måndags. Hon flyttade med sin ponny Morris till SRK. Ska bli så kul att få ha henne och Morris där också! Vi hann inte så långt innan Vannis fick en sten i foten så vände om då. Går inte skritta ut med henne förrän hon fått skor, hon är så himla öm :( Tur vi kan rida på terrängbanan iallafall så det inte bara blir på banan och i manegen.

Igår hade vi ett toppen pass! Är så nyttigt att bara skritta ett tag framöver. Är så mycket småsaker man inte alltid tänker på som blir så självklara när man bara skrittar. Tycker det är jätte kul att bara finslipa på allt. Hon var jätte fin och vi skrittade över upphöjda bommar. Första gången blev hon lite för glad och sprang och hoppade.. Ajjabajja.. Sen skötte hon sig jätte bra och fick lyfta på tassarna ordentligt.

 

Nu börjar jag känna igen min Vannis igen. Har jag ridit henne i lite mer än en vecka nu. Hon har blivit så himla glad och sprallig. Som jag nämde i det tidigare inlägget har jag inte känt igen henne alls nu under en tid. Hon har varken varit glad eller arg, hon har bara varit helt "off".  Nu är öronen nästan alltid framåt och det bara lyser om henne. Där emellan kan hon också bli riktigt arg, vilket är ett tecken på att allt är som det ska med henne. Hon är ju trots allt ett sto ;)

 

Dock är det på både på gott och ont. Hon är så positiv till allt, att äntligen få arbeta. Så fort man tar tyglarna tuggar hon på betet och kröcker på nacken haha. Hon tycker det är såå kul att få jobba igen och gör allt man ber om och lite till nästan. Problemet är ju det att hon ska skritta i 4 veckor, det är viktigt att det blir enbart skritt också då det är så oklart om hon ens kommer bli frisk. Det gäller att ta det himla lugnt med igångsättningen. Men nu då hon fått tillbaka sin energi och livslust så vill hon ju gärna busa lite extra. Igår när jag red tillsammans med Fanny så fick Vannis nått ryck och tvär for iväg och bockade. Det blev inte bara ett bocksprång heller, haha dumma ponny :( 

Hon småtravar gärna hela tiden, galopperar på stället och småstegrar lite dådå. Är ju inte så konstig då hon har alldeles för mycket energi i vanliga fall också. Blir ju dock riktigt glad att se henne glad, blir däremot tokig att man inte kan få henne förstå att hon bara får skritta för hennes eget bästa.

Förutom det faktum att hon blir gladare och gladare har hon musklat på sig en hel del också. 

Hela sommarlovet har gått sen sist ni hörde av mig här på bloggen och det finns ju skäl till det. Kan utan tvekan säga att detta är det värsta sommarlovet hittils. Som man kan läsa i några av dom tidigare inläggen har Vannis varit ofräsch lite till och från.

 

Var väl i slutet av Maj det hela började "på allvar" eller hur man ska beskriva det. Vi var på meeting i SURF sista helgen i maj där jag utgick sista klassen då jag inte kände igen min ponny för fem öre! Nått var verkligen inte som det skulle. I början av Juni så tog vi ut en veterinär som kollade Vannis och konstaterade hälta på båda fram. Hon fick äta medicin i 10 dagar och vila medan jag var i frankrike. När jag kom hem skulle jag få prova rida igång henne försiktigt igen. Men då var hältan ännu värre än innan. Vi avvaktar då och jag skrittar lite men inser snabbt att det bara blir värre. Vi bestämmer oss då för att fara in till kliniken.

 

På kliniken gör vi böjprov i massor vilket numera är min ponnys värsta skräck. Då visar hon iallafall på höger fram och vänster bak. Jag har straffat mig själv så hårt för det här och sagt att allt är mitt fel. Trots att hon inte var som hon skulle efter vännäs var jag nog dum att fara till SURF ändå. Skulle gett fan i att lyssna på alla andra och gått efter min magkänsla. Trodde ju även det är jag som hoppat för mycket, även om jag är väldigt noga med att bara hoppa "högre" max 1 gång i veckan. Blev som ni kanske kan förstå, en otroligt lättnad då veterinären säger att detta inte är någon sån skada, hon var tydligen såå fin i benen för att vara en hopp ponny och även jätte fint musklad. Den här skadan har dampponnyn alltså lyckats fixa själv genom att gå omkull på nått eller liknande, vi vet ju inte exakt. Sen har hon inte visat det så jag har ju ridit på som vanligt. Vi behandlade benen och hon fick äta metacam 10 dagar.

 

Vannis skulle få stå i boxhage i 5 veckor och hon blev nådigt deprimerad kan jag lova. Oj så ont det gjorde att se henne så nere. Kände inte ens igen henne, min glada spralliga ponny bara gick med huvudet i backen och hennes busiga blick var helt borta. På återbesöket hade hon svarat ganska bra på behandligen på frambenet men inte svarat alls bak så vi bestämmer att röntga henne. Röntgenbilderna visar på att hon har en pålagring bak. Det är ingen stor pålagring men så pass stor ändå att chansen att få bort inflammationen som gör henne halt är ungefär 20%. Visste inte vad jag skulle ta mig till.. Vi behandlade iallafall samma ben igen. Sen var det bara hålla tummarna. Jag hade ställt in mig på det värsta men självklart hoppades varenda cell i min kropp att det skulle bli bra. Alla hade väl ställt in sig på att vi skulle få ta bort henne.

 

Efter yttligare tre veckor var det dags för besök nr tre. Hade så ont i magen, har aldrig varit så nervös och rädd inför något i hela mitt liv. Vi longerade, sprang och gjorde nått halvlyckat försök till att böja henne. Man behövde knappt lyfta benen innan hon började stegra. Efteråt var veterinären tyst ett tag innan hon sa  "ja, alltså det ser ju faktiskt riktigt bra ut". Hon såg så chockad ut och det gjorde säkert jag, mamma och Bella också. Med tanke på oddsen vi hade från förra besöket trodde jag aldrig det skulle bli bra. Vilken jävla fighter till ponny jag har♥ 

Nu ska vi skritta en månad minst och sakta men säkert komma igång. Än finns det inga garantiner hon kommer hålla för ridningen. Det är inget jag orkar tänka på nu.