My love.

Snart två år sedan jag kramade min älskade vän hejdå. Inte en dag går utan att jag saknar denna kille. Trodde aldrig den här hästen skulle betyda så mycket för mig första gången jag träffade honom. Är så glad jag fick lära känna denna underbara invid och att jag fick dela så många helt fantastiska år med honom. Blod, svett och tårar var det men värt varenda sekund. Önskar inget annat än att få träffa honom en sista gång.
 
Jag är så tacksam för allt, världens finaste Pas Noir. Vi ses snart igen♥ 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0