Nått som står väldigt högt upp på min önskelista är möjligheten att ha två ponnyer. Helst fler också, men att få köpa en till ponny hade verkligen varit en dröm. När jag bodde i Östanbäck hade jag ju Passe samtidigt som min första ponny Skorpan, sedan min C-ponny Benji och till sist Vannis. Då hade jag ju alltid två hästar att pyssla om. Jag tycker det är så tråkigt att bara ha en häst att rida även fast det även är väldigt skönt vissa dagar också.
Att köpa själva hästen är väl inget problem. Dock kostar ju uppstallningen skjortan sen är det ju resten av alla kostnader som tillkommer. Helst av allt skulle jag vilja köpa en D-ponny som är kring 3-5 år gammal och utbilda själv men hjälp av någon mer rutinerad förståss. Hur kul hade inte det varit? Samtidigt vill jag inte sälja Vannis och köpa en ungponny just för att när man bara rider ungponny utvecklas man inte själv på samma sätt sedan har jag ju "bara" tre år kvar på ponny. Skulle jag då sälja Vannis och utbilda en ungponny skulle jag ju nästan inte hinna tävla något innan den är utbildad och redo för det. Skulle nog inte komma upp i de klasser jag vill tävla på den "korta" tiden heller. Om jag inte skaffar någon mirakelponny som går MSV så fort den är nog gammal haha. Sen finns det ju såklart fler skäl till varför jag vill ha två ponnyer förutom det faktum att det är kul.
Samtidigt tar det emot att säga att jag tror inte jag och Vannis kommer komma högre än LA.. Det beror mest på mig själv. Jag litar inte riktigt på henne i hoppningen och har själv så dåligt självförtroende. Det drar ju i sin tur ner på Vannis självförtroende. Vannis tror inte på sig själv och jag tror inte på oss och inte mig själv heller för den delen, ingen bra kombination riktigt. Även om vi fått börja om på noll nu så funkar det inte riktigt. Har aldrig fått tillbaka den där känslan när allt är så enkelt. Så fort det blir över 90cm blir jag helt handlingsförlamad. Vannis har inte blivit så bra behandlad som jag förstått det utifrån hur hon beter sig. Hon skulle behöva en ryttare som verkligen tror på henne så hon får bygga upp hennes självförtroende, jag drar enbart ner på det i dagsläget. Fast samtidigt tror jag stenhårt på den här ponnyn, hon har kapacitet till det mesta men vi som team har tappat alldeles för mycket självförtroende så jag har i stort sätt gett upp på oss..
Åhh sliter mitt hår i frustration... Vet inte alls vad jag vill med denna sport längre. Hade det inte var en sån stor del av mitt liv sedan jag var så liten så hade jag nog lagt av, men hela mitt liv kretsar ju som sagt kring det här. Jag tror jag skulle tappa en hel del glädje för sporten om jag sålde Vannis och köpte en ny ponny för den delen. För mig är hon verkligen inte bara ett tävlingsredaskap utan hon är min bästa vän och inget skulle vara sig likt utan henne. Sen om jag köper en ny ponny kanske jag drar ner självförtoendet på den och det går åt skogen det också?
Men nu ska jag inte ta ut något i förväg. Forstätter det som det gör nu tror jag både jag och Vannis kommer bygga upp vårat självförtroende som ett team. Om jag bara tar allt som det kommer och inte stressar så kanske vi hittar tillbaka till där vi var förr, då allt var så enkelt. Men samtidigt vill jag ju så mycket, jag vill rida MSV och får alldeles för bråttom att höja även då det inte känns 100% bra. Får ha lite is i magen och inte stressa upp i höjderna, det som verkar som en genväg är i det stora hela oftast en omväg om ni förstår vad jag menar. Vad som händer och sker får framtiden utvisa..
