http://agneszedig.blogg.se/

Igår då jag stod och myste med Vannis började jag tänka - vilket jag har en tendens att göra lite väl mycket. En dag, förr eller senare, kommer jag inte ha min älskade Vannis vid min sida. Jag kommer inte kunna dela min vardag med henne.

 

Aldrig kunna hämta henne i hagen igen, aldrig få krama om henne och bara njuta av doften.
Aldrig få känna den där glädjen efter ett riktigt bra pass och efter ett dålig pass kommer jag aldrig ha henne där som alltid får det att kännas bättre.
Vi kommer aldrig ha våra bråk om att hon inte vill stå still när jag ska klippa stubben.
Aldrig få stå och skratta åt henne när hon låtsas vara sur då jag ska hämta henne i boxen, för jag vet att så fort jag börjar gulla med henne kan hon inte låta bli att he fram öronen och pussa på mig.
Aldrig få känna lite skadeglädje över hur grinig hon är på alla men så fort jag pratar med henne blir hon genast glad, oftast iallafall! ;)
Aldrig kunna stå i timmar när hon har somnat med huvudet i min famn och bara mysa och aldrig skratta lite åt att hon aldrig visar vilket gose hon egentligen är förutom när vi är själva.
Aldrig kunna sätta mig i hennes box och känna hur bara hennes närhet får mig att må så mycket bättre.
Aldrig få sitta och skratta på hennes rygg medan hon bockar som en galning samtidigt som hon försöker galoppera så fort hon bara kan.
Aldrig få le åt hur alla säger hon är så arg och sur när jag egentligen vet vilken nallebjörn hon är.

 

Denna lista kan jag skriva hur lång som helst om jag vill. Det finns så mycket med denna ponny som gör henne till just henne, min griniga lilla diva som ska sura mot alla. Men så fort hon låter en komma innanför hennes "fasad" har hon en sån underbar personlighet som tyvärr inte alla får se. Men det spelar ingen roll vad andra tycker om henne, för jag vet vilken underbar invid hon är. Hon är mitt lilla lyckopiller och vet alltid hur hon ska få mig på bra humör och ibland finns det dagar då det är hon som måste piggas upp lite. Känner mig så trygg med henne och när allt annat är dåligt finns hon alltid där. Jag kan inte tänka mig att gå en dag utan henne vid min sida. Den tanken är verkligen helt omöjlig för mig att tänka. Jag är rädd att den dagen jag säljer henne kommer jag aldrig hitta någon som behandlar och förstår henne på det sättet hon förtjänar. Många misstror henne för att vara sur och grinig. Men hon har inte haft det lätt min diva, hon är väldigt missförstådd. Som det ser ut nu kommer den dagen aldrig komma, då jag säljer henne. Men det kan man inte lova heller. Allt kan förändras så snabbt. 

Bara tanken på att jag en dag kommer skiljas från henne får en hel del tårar att rulla ner för min kind. Men det är bara torka tårarna och vara glad att vi förhoppningsvis inte måste skiljas från varandra ännu. Jag är såå tacksam för att jag har henne. Det är så lätt att glömma bort alla dessa små saker som man saknar sedan när dom är borta, tro mig jag vet då jag fick skiljas från en otroligt speciell häst för snart två år sedan. Jag ska verkligen se till att ta vara på alla de små stunderna som betyder så mycket mer än vad man tror. I slutändan är det dom man minns mest. Ibland måste man bara stanna upp och vara tacksam för det man har, det är så lätt att glömma bort det.