http://agneszedig.blogg.se/

Nu börjar jag känna igen min Vannis igen. Har jag ridit henne i lite mer än en vecka nu. Hon har blivit så himla glad och sprallig. Som jag nämde i det tidigare inlägget har jag inte känt igen henne alls nu under en tid. Hon har varken varit glad eller arg, hon har bara varit helt "off".  Nu är öronen nästan alltid framåt och det bara lyser om henne. Där emellan kan hon också bli riktigt arg, vilket är ett tecken på att allt är som det ska med henne. Hon är ju trots allt ett sto ;)

 

Dock är det på både på gott och ont. Hon är så positiv till allt, att äntligen få arbeta. Så fort man tar tyglarna tuggar hon på betet och kröcker på nacken haha. Hon tycker det är såå kul att få jobba igen och gör allt man ber om och lite till nästan. Problemet är ju det att hon ska skritta i 4 veckor, det är viktigt att det blir enbart skritt också då det är så oklart om hon ens kommer bli frisk. Det gäller att ta det himla lugnt med igångsättningen. Men nu då hon fått tillbaka sin energi och livslust så vill hon ju gärna busa lite extra. Igår när jag red tillsammans med Fanny så fick Vannis nått ryck och tvär for iväg och bockade. Det blev inte bara ett bocksprång heller, haha dumma ponny :( 

Hon småtravar gärna hela tiden, galopperar på stället och småstegrar lite dådå. Är ju inte så konstig då hon har alldeles för mycket energi i vanliga fall också. Blir ju dock riktigt glad att se henne glad, blir däremot tokig att man inte kan få henne förstå att hon bara får skritta för hennes eget bästa.

Förutom det faktum att hon blir gladare och gladare har hon musklat på sig en hel del också.