http://agneszedig.blogg.se/

Jag har under mina år som ryttare hjälpt till med många unghästar men Cotten är ju min första egna. Utbilade ju iofs Passe själv dock så var han 19 år när jag började med honom och jag tycker största skillnaden är hanteringen. Med Vannis och även mina andra hästar kunde man ju göra lite hur som helst, lämna henne lös, lämna boxdörren öppen, gå överallt med musik i öronen osv, ni fattar poängen hoppas jag. Med Cotten måste jag verkligen tänka efter innan jag bara gör något. Nu har jag ändå lärt mig men till en början var det lite trixigt. Nu är han ju stencool men är ändå en viss skillnad. En ganska stor skillnad ändå. Allt jag gör nu kommer ju påverka hur Cotten blir som häst i framtiden. Väldigt roligt men lite läskigt ändå. Sen är det många i stallet som har åsikter vilket man såklart räknar med. Mina föräldrar är hästvana och haft egna unghästar och dessutom har jag massor med rutinderade människor omkring mig jag kan fråga om hjälp. Det absolut viktigaste är att våga ta hjälp! Jag skulle aldrig skaffa en unghäst om jag inte trodde jag skulle klara av det. Mina föräldrar hade heller inte låtit mig göra det!

 

Jag frågar alltid mina föräldrar vad dom tycker och vi bollar tankar med varandra. Det som är lite svårt är att jag helst inte rider själv utan till en början vill jag ha mina föräldrar med. Mycket är ju en säkerhetsfråga då han trots allt bara är tre år! Men mest för att jag inte vill göra något fel som jag kanske inte märker men som märks från marken och ni förstår. Problemet är dock att mina föräldrar inte har tid att vara med mig i stallet varje dag även om dom vill. Det är något som är väldigt nytt för mig. Jag fick min första ponny  när jag var sex år och jag har under hela tiden varit väldigt självständig. For till stallet och red själv redan när jag var sju år, skötte mycket av stallsysslorna själv. Nu är jag noga med att meddela när jag ska rida, vart jag ska rida och sedan meddelar när jag är tillbaka så dom vet att allt gått bra. Har jag aldrig gjort innan. 

 

Så till er alla som undrar om jag får hjälp med Cotten, om jag rider honom själv osv här har ni ett litet flummigt svar på hur det ser ut :) Har ni frågor så är det fritt fram att fråga! Vi kommer ju såklart börja träna för tränare också så småningom men vi tar en sak i taget. Nu ska vi lära känna varandra först! Han rids dessutom bara tre, max fyra gånger i veckan. Förutom det jobbar vi massor från marken. Nyckeln till framgång är enligt mig ett starkt band med sin häst.