Föralltid min favorit.
Igår flyttade Vannis. Efter fyra år tillsammans var det dags att säga hejdå. Finns inget värre. Sist jag grät så mycket som jag gjorde igår var när jag sa hejdå till Passe. Fast grät nog mer då. För då visste jag att det var sista gången jag någonsin skulle träffa honom. Vannis kommer jag hälsa på så ofta jag kan. Dessutom vet jag att hon kommer få det så bra och hon och Love, hennes nya ryttare, kommer ha så roligt ihop! Känns så himla bra att det blev just den här familjen.
Att inte träffa Vannis varje dag känns jätte konsigt. Minns när vi var i Turkiet i två veckor. Töntig som jag är så grät jag massor för jag saknade henne så mycket.. Nu kanske det kommer gå månader innan jag får träffa henne någon enstaka timme för att sedan lämna henne igen. Usch vad jag saknar henne.. Får lite dåligt samvete också, känns som jag övergett henne. Tror dock hon klarar sig bättre utan mig än jag gör utan henne. Känns verkligen som något fattas.Finns så många dagar som hon varit skälet till att jag överhuvudtaget klivit upp ur sängen. Min bästavän, kommer ta väldigt länge innan jag vant mig vid tanken att inte ha min Vannis. En lika speciell individ som henne är svårt att hitta. Hon är så fantastisk.
Uppför dig nu Vannis och låt den nya famlijen få se vilken fantastisk ponny du är. Vi syns snart<3
